Social Distortion, Far Behind

Social Distortion, även kallade Social D är ett amerikansk rockband som bildades 1979 i Orange County, California.  Bandet består utav sångaren Mike Ness, Jonny Wickersham som är gitarrist, bassisten Brent Harding samt Charlie Quintana på trummor.

Tillsammans med andra band var Social Distortion med på 80-talet och skapade en subgenre till punken, Hardcore. Vilket är en mycket, mycket stor subgenre och viktig del i punken i stort.

Gruppen upplöstes kort 1985 på grund utav sångaren Mike Ness drogberoende, men upptog sitt arbete 1986 och har sedan dess fortsatt producera låtar samt turnera om i världen.

De låtar som bandet är mest kända för är Ball and Chain, Story of My Life, I Was Wrong, Reach for the Sky samt en cover på Johnny Cash Ring of Fire. Däremot är det ingen av de låtarna som jag tycker mest om, utan det är Far Behind. Den lanserades tillsammans med deras Greatest Hits-album, varav låten bara var till för det ändamålet.

Genren Social Distortion spelar är punk med vissa subgenrers, främst är det punkrock de spelar, men andra subgenrers finns också såsom hardcore och alternative rock. Lyssnar man på deras musik hör man tydligt att det är främst punkrock de spelar, tillskillnad från annan punk. Ett exempel är ett annat punkband som heter NOFX som spelar skatepunk, där låter elgitarren väldigt annorlunda och står ut mycket mer gentemot punkrock.

Låten jag valt heter Far Behind och finns som jag tidigare sagt på deras Greatest Hits-album. Den är inte lika känd som andra låtar de gjort, men den är väldigt lätt att få på huvudet och det är en låt som är lätt att smälta och inte alls som till exempel Led Zeppelins Stairway to Heaven.

Det går rykten om att Social Distortion är i gång med att producera deras sjunde album och om dessa rykten stämmer kommer albumet lanseras någon gång under 2009.

Nationalteatern, Kolla kolla

Nationalteatern är en Göteborgsk teatergrupp och rockband. De bildades i Lund i slutet av 1960-talet och hette först Gorillateatern.  År 1961 bytte de dock namn, och då till Nationalteatern. 1971 flyttade gruppen till Göteborg med anledning att myndigheterna i Skåne krånglat för mycket. I början gjorde gruppen främst pjäser. Pjäser där politik framkom ofta. Men det var inte bara deras pjäser som hade politiska inlufenser heller, utan deras låtar också. Deras politiska åsikter var socialistiska och vänsterorienterade.

Första albumet kom ut 1972 och hette ”Ta det som ett löfte”. Albumet är dock inte deras mest kända album, utan det är ”Barn av vår tid”, varav låten med samma titel har gett dem mycket framgång. Nationalteatern är fortfarande aktiva som grupp, dock inte teatergrupp, den avvecklades 1993. Under 2007 gjorde dem över tio musikuppträdanden.

Låten jag har valt är "Kolla kolla" och är med på albumet ”Barn av vår tid”. Otroligt bra låt som är väldigt skön att lyssna på. Texten är otroligt bra och låten fastnar lätt i huvudet.

Till egna åsikter har jag inte speciellt mycket att säga. Jag lyssnar sällan på denna genre, proggrock, men Nationalteatern är ett undantag. Texterna är otroligt bra, och gillar att de inte gör musiken för att bli kända, utan uttrycker sig mycket och riskerar att bara bli omtyckta av de med samma åsikter som dem själva. Man märker att de inte bara vill tjäna pengar.

Länk till låten:
http://www.youtube.com/watch?v=GvguWb_l6-U

//Ralph

Tenacious D, History

Tenacious D är ett amerikanskt rockband bestående utav skådespelarna Jack Black och Kyle Gass. Jack Black är lead singer, men spelar också gitarr. Kyle Gass är lead guitarist, men sjunger också. Bandet spelar olika typer av rock, men man känner igen dem främst på språket och hastigheten i deras låtar. Texterna innehåller ofta svordomar, samt låtarna snabba. Många låtar är komiska, men de har också gjort en del ”seriösa” låtar. Bandet skapades 1992, men genomslaget kom inte fören de var med i en tv-serie med namnet just, Tenacious D. Många ungdomar idag hade dock ingen aning om vilka de var fören de släppte en film 2006, Tenacious D: The Pick Of Destiny. Filmen är väldigt bisarr, men samtidigt otroligt rolig. All musik i filmen (vilket är mycket) är också gjord av bandet. Låten jag har valt kommer också ifrån filmen, och den heter History. Otroligt bra låt som är väldigt skön att lyssna på.

Tenacious Ds första singel var Tribute, vilket också är deras mest lyckade, och kändaste låt. Tribute hamnade på en top 10 placering i hit-listorna i Amerika.

Förutom svordomarna i deras texter har de också en del politiska åsikter i dem, ett exempel är ifrån låten "City Hall" där det framstår klart och tydligt att de vill legalisera cannabis. Bandet har fått mycket kritik för det, media har bland annat sagt att de är absurda och att de hånar rocken. Anledningen är just att de vill legalisera cannabis, men också för att deras låtar innehåller många svordomar samt perversa.

Länk till låten
http://www.youtube.com/watch?v=DgH5WsTwMQc

//Ralph

Oasis, Up In The Sky

Oasis, ett brittiskt rockband som bland annat blivit influerade av The Beatles och The Who. Deras kändaste låt (också deras mest sålda singel) skulle jag säga är ”Wonderwall”. Låten kom med på albumet ”(What´s the Story) Morning Glory?” också, vilket är deras mest sålda album. I albumet finns också låtar som mycket väl kan kännas igen utav er, kanske ”Don´t Look Back In Anger” och ”Champagne Supernova” låter bekant? Om inte, lyssna på dem!

Oasis startades 1991 i Manchester, England av Liam Gallagher (vokalist), Paul Arthurs (gitarrist), Paul McGuigan (bass) och Tony McCarroll (trummor) och senare gick Liam Gallaghers brorsa med i bandet, Noel Gallagher (gitarr- och vokalist). Till en början hette bandet ”The Rain”, men bara en kort stund föreslog Liam Gallagher ”Oasis” istället, och det blev det.

Med tanke på att jag är ett otroligt stort The Who fan kan man se roliga likheter mellan banden. Först och främst är det välkänt att bandet är influerade av The Who, vilket man till exempel kan läsa om i deras låttexter. En annan är att under 2004 till 2008 hade de Zak Starkey som trummis, och som nu är trummis i The Who. Sedan om man ska fortsätta är det också välkänt att Oasis har influenser ifrån The Beatles, varav Zak Starkey är son till Richard Starkey (mest känd under namnet Ringo Starr), som var trummis i The Beatles.

Om vi går tillbaka till att jämföra Oasis med The Who skulle jag säga att båda har ett rätt trasigt sound. Det är svårt att förklara, men i en dokumentär om The Who är Liam Gallagher med och pratar om dem. Där spelar han en bit av deras kändaste låt, My Generation, och i samma klipp visar han vad jag menar med ”ett trasigt sound”.  Vad han gör är att ta ett helt vanligt ackord, spelar upp det och sedan visar han vad The Who skulle göra med det ackordet. Då ändrar han bara pytte lite, och själva tonen är likadan, bara att det låter trasigt. Det är svårt att beskriva, och att jag inte är insatt i facktermerna gör det inte lättare.

Angående låtvalet är det ”Up In The Sky”, och den finns med på deras första album ”Definitely Maybe”. Har inte mycket att säga om låten, inget speciellt med den förutom att jag gillar den, vilket jag gör med alla av Oasis låtar. ;)

Vid sidan om kan jag också säga att Oasis släppte ett album i November (!), ”Dig Out Your Soul”, och det var otroligt bra! Inte lika fint som deras tidigare verk, men fortfarande otroligt jäkla bra! Det är lite hårdare och tuffare, men inget fel med det.

Länk till låten
http://www.youtube.com/watch?v=t6E_09Wc8q4

//Ralph

Babyshambles, Baddie’s Boogie

Babyshambles är ett brittiskt band bestående av Pete Doherty (sångare), Mick Whitnall (gitarr), Drew McConnel (bas) och Adam Ficec (trummor). Och de spelar indierock. Musikgenren indierock kan även räknas in under alternative rock. Indierock har också med tiden blivit en term som beskriver i princip allt som inte faller in under mainstream.

Men, nog pratat om musikgenrer, det är en annan femma. Dela in musik i genren kan man tajfsa och bråka om i en evighet.

Babyshambles bildades av Pete Doherty 2004. Det efter att han fått sparken från sitt förra band, The Libertines. Anledningen till att han fick sparken var hans drogberoende, vilket Pete ofta har förnekat och samtidigt sagt att andra bandlemmar också använt sig av droger (hur det där också finns med när han förnekar, haha.)

Pete Doherty och kompani har fått en enorm medieuppmärksamhet. Dock är det inte på grund utav deras grymma musik (enligt mig) utan Petes drogberoende och förhållande med modellen Kate Moss.

Skivor bandet har gjort är Down In Albion (2005), The Blidning EP (2006) och Shooter´s Nation (2007). Enligt mig är bästa albumet det Shooter´s Nation. Soundet är lite punkigt, men har inte samma takt och hårdhet. Punk har något trasigare ljud, men Babyshambles har något finare, och inte samma hastighet i takten.

Som sagt har Babyshambles uppmärksamhet berott mycket på Pete Dohertys skandaler. Och huruvida det har med Babyshambles framgång kan ingen svara på. Men jag tror inte alls att de haft lika lätt att slå igenom som om de vore några Svenssons från London. Ett band behöver nog alltid en person som kan stå ut från mängden, en ledare och någon som folk förknippar bandet med. Personlighet. Det är en stor nyckel till framgång. Och den nyckeln har bara blivit viktigare och viktigare i och med världens utveckling. Nu finns det så många fler ställen än tidning och film att göra sig känd på. Internet! Youtube, blogga, och ja. Listan kan göras flera mil lång.

Länk till låten
http://www.youtube.com/watch?v=AIIlzNuUUDc

//Ralph

Feeder, High

Feeder är ett brittiskt rockband som skapades i Wales 1992. Gittarist och sångare är Grant Nicholas, han var med och skapade gruppen tillsammans med trummisen Jon Lee. Kort därefter anslöt en tredje bandmedlem, Taka Hirose, basist.

På hitlistorna i Storbritannien har Feeder haft 24 låtar och åtta album. Mest publicitet har Feeder uppnåt med deras  tredje album, Echo Park, som släpptes 2001.

Januari 2002 tog Jon Lee sitt liv. Han hittades i sitt hem i Miami och en följd av detta blev att bandet inte gjorde någonting för resten av året. Albumet efter Jon Lees bortgång blev deras fjärde och kom att heta Comfort In Sound. Albumet handlar väldigt mycket om just Jon Lees bortgång. I och med att de saknade en trummis hjälpte Mark Richardson till och är nu också en medlem i bandet. 

Nu till mina egna åsikter och tankar.

Musiken Feeder spelar är Pop/Rock och den påminner väldigt mycket om bandet Foo Fighters. En stor skillnad dock är mellan Grant Nicholas och Dave Grohls röster. Dave Grohl har en mer grov röst och i vissa låtar av Foo Fighters skriker han, eller vrålar. Medans Grant Nicholas sjunger lugnt i många av Feeders låtar och jag personligen har aldrig hört han vråla eller skrika. En till sak som skiljer bandet åt är inspiration från andra band de fått. Feeder har tagit mycket inspiration från Smashing Pumpkins, medans Foo Fighters har fått sin från en äldre musikskala, såsom AC/DC, Kiss, Black Sabbath och The Beatles.

Fler likheter mellan banden Feeder och Foo Fighters är att båda inte bara är pop/rock utan också en del grunge. Några exempel på kända band från grungestilen är Pearl Jam och Nirvana, där förövrigt Foo Fighters sångaren Dave Grohl varit trummis.

Angående låtvalet. 

High släpptes som bandets fjärde och sista singel, den kom ifrån albumet Polythene. En av bandmedlemmarna (vet ej vem, tyvärr) sade att låten handlade om vänskap. Och det är något jag absolut kan hålla med om, för lyssna bara på den. Den är otroligt vacker och en låt jag verkligen gillar med Feeder. Det är också ett bra exempel på Grant Nicholas fina röst. Jämför den med Dave Grohl, tror aldrig han skulle klara låten lika snyggt och bra som Grant. Men! Jag säger inte att Dave Grohl är en dålig sångare. Det är han verkligen inte. Jag säger bara att han inte är lika bra på de lugna partier som Grant Nicholas.

Länk till låten

http://www.youtube.com/watch?v=w5k6F2kRkOI

//Ralph

Inledning & ändrade planer

Hej hopp i lingonskogen!

Meningen med denna blogg var att jag skulle lista de femton bästa låtarna. Efter att ha försökt, gav jag upp. Det går bara inte. Jag blandar ogärna gammal musik med nutida musik. Det är två helt olika grejer enligt mig.

Det jag istället kommer att göra är att välja femton låtar jag tycker om. Jag har valt ut dem genom att gå igenom mitt musikbibliotek, och ta det jag tycker är bättre än normalt.

Ifall jag hade skrivit en lista på de femton bästa låtarna hade dem kanske bestått av låtarna jag valt nu. Men det är något jag låter vara osagt.

Ett inlägg kommer alltså bestå av en låt. I ett inlägg berättar jag fakta om låten jag valt, och bandet som gjort låten. Jag skriver också personliga åsikter och analyserar låt som band. Sammanlagt kommer bloggen bestå av sexton inlägg (inklusive detta).

//Ralph